Allting har en början och ett slut. Det började för mig vid sex års ålder med boll och lek i YIF. Men jag vet inte om det var så mycket lek, för mig var det redan då på fullaste allvar. Jag visste tidigt att det var handbollsproffs jag ville bli och Österporthallen blev som ett extra hem för mig. Jag spenderade all ledig tid i hallen för att få skjuta och rädda bollar. Ofantligt många timmar har jag lagt ner på handbollen. Och jag lyckades. Jag blev proffs. Jag har försörjt mig på handbollen, jag har levt min dröm! 

Men som sagt, allt har ett slut. När inte kroppen hänger med längre och när det inte är lika roligt att spendera alla dom där timmarna på handbollen, då är det dags att kliva av.

Vill ta tillfälligt akt och tacka dom som betytt mycket för mig.

Först.

Mamma och pappa.

Som har lagt ner 100 tals timmar på att köra mig runt i Sverige och gett mig dom bästa förutsättningarna.

Alla mina tränare genom åren.

Ni har alla betytt mycket för mig. Och ni har alla bidragit till min utveckling var och en på sitt speciella vis. Stort tack!

Ystads IF - klubben i mitt hjärta.

Det var här allting började och därför känns det så rätt att få avsluta här. Klubben har så mycket potential. Så många duktiga spelare ni har fått fram genom åren och kommer få framöver.

Och till dom klubbarna jag representerat. IFK Ystad, BSH Bjerringbro/Silkeborg och GWD Minden. Ni har alltid pushat mig till att bli bättre och gett mig rätt förutsättningar.

Men framför allt är det familjen där hemma som ska ha mitt största tack. Ni har ställt upp 100% på mig. Flyttat runt i olika länder och anpassat er efter mina premisser. Alva, Holger och min underbara fru Julia, Älskar er!!

Nu krämar jag ur det sista jag har. Ännu finns chansen för det perfekta avslutet.

/Anders Persson