|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Historia Svenska mästare: 1976 & 1992 Allsvenska/Elitserie segrare: 1978, 1981, 1984 & 1992 Att skriva Ystad Idrottsföreningens historia låter sig näppeligen göras utan att Sigurd Tehå Thomasson blir inblandad. Och vem kunde göra det bättre än han som bodde i Tobakshejdan ett stenkast från idrottsplatsen om vilken han skaldat så vackert att gamla grånade YIF-are faller i gråt bara vid tanken. När YIF fyllde 50 år 1958 präntade Sigurd ner föreningens historia på 35 sidor och vi tar oss friheten saxa delar av den: "Förvisso frodas det en vildflora av idioti när någon halvsekeljubilerar, men vi skall ändå dröja oss kvar vid en förening som fostrat Sverige bästa stafettlag. Att sedan löparna representerade MAI, Örgryte och Hellas fick vi försöka komma över. Liksom att vi fostrat kanske Sverige bästa handbollslag. Det var bara synd att spelarna agerade i andra klubbars färger. Tidigt 1906 hölls en extra olympiad i Aténs klassiska stadion. Det blev de svenskes genombrott. Och återglansen hade märkliga verkningar. Bragden tände. Det uppstod flera föreningar också i lilla Ystad. Ynglingar med vårens sav i sig klippte benen av långkalsongerna och började i egenskap av löpare skrämma livet ur vilkaninerna i Sandskogen. Klubbarna kallade sig Germania, Verdandi, Läroverkets IF, Raska Gossar och Barfotaklubben. Tidningen Aurora föreslog att de där klubbarna skulle slå sig samman och skaffa en verklig hemvisst. Det kom en dag då Ystads stadsfullmäktige krävde att Ystads IF bildades. Man ville nämligen inte upplåta mark till idrottsplats på andra villkor än att småklubbarna slogs samman. Den 13 februari kom frågan upp i stadsfullmäktige. Det blev en ganska hård match. Musikprofessorn Salomon Smith framhöll att området var reserverat för Saltsjöbadens utvidgning , Tengberg menade att det var den finaste delen av Sandskogen. Von Platen var den som stred för föreningen och drev igenom ett beslut med rösterna 15-13 som innebar att YIF fick hela området från Revhusvägen ner till havet. Avgiften bestämdes till 10 kronor per år i 49 år. Men man fick inte röja förrän man kunde bevisa att man ekonomiskt gick i land med hela platsens iordningställande. Det grejade man med Böklins namn i banken. Handbollen kom på allvar 1928. Dess fader internationellt var dansken Holger Nielsen. Han var gymnastiglärare i Ordrup 1898 och kläckte idén därför att fotbollssparkandet innebar allt för många pangade glasrutor. I Sverige var det Karlskrona som allra först anammade idén. Elvis Sörensson exercerade i örlogsstaden och hemförde vissa impulser till Ystad. Resten av den historien har vi berättat i samband med Hugo-hallen. Den allra första matchen spelade utomhus 1923 mellan läroverken från Ystad och Malmö. Det första derbyt mot IFK slutade 5-5 och enligt Tehå "gick det ingen ängel genom rummet" då heller. Handbollsintresset var enormt. Den idrottsliga dödsäsongen blev högsäsong ute i I 7:s gymnastiksal. 1934 blev YIF skånska mästare med den här konstellationen: Juve Hörjel, Lennart Byst Perssin, Ivan Fischer, Sture Bergstrand, Hugo Andersson, Pekka Edfeldt, Bråhammar. Reserver Nils Örnhed, Henning Nilsson, Erik Mårtensson och Thorsten Grönvall. 1946 kom de första allsvenska medaljerna. YIF ledde länge serien och när det drog ihop sig till slutstriden pretenderade YIF, Redbergslid och Majorna på guldet. Aurora ordnade direktsändning från inblandade hallar. Österportstorg var fullt av åhörare som slutligen kunde konstatera att Redbergslid tog hand om guldet, YIF fick silvret och Majorna brons. Så här såg silverlaget ut: Ove Pettersson, Erik Trubbis Nordström, John Ekberg, Ivan Carlsson, Hugo Björkstrand, Sven Tjicken Karlsson, Egon Ducke Mårtensson, John Gusten Larsson, Torsten Steen, Caj Clausson och Arne Andersson. 1956 blev det en uppsättning allsvenska bronspengar med det här gänget; Sven Sjöman Nilsson, John Gusten Larsson, Sten Kula Hellberg, Bertil Andersson, Bosse Hemborg, Bosse Lindén, Kjell Persson, Sven Pettersson, Ove Pettersson, Kurt Järnis Holm och Jan Hallberg. Två år senare blev håvade juniorerna hem ett svensk mästerskap: Åke Persson, Rickard Sörensson, Claes Holst, Sune Pettersson, Mats Persson, Bengt och Åke Andersson, Lasse Bruhn, Leif Tvedberg, Jan Persson, Rune Sörensson och Kurt Allan Olsson. |
|||